Fotokurs!

Äntligen har jag börja en fotokurs!

Jag köpte ju min Nikon D5000 för mina födelsedagspengar förra året och nu har fotokursen börjat.

Det känns riktigt spännande!

Ni som känner mig vet ju att jag ÄLSKAR att fotografera och under flera år lånade jag pappas (ca 40 år) gamla kamera. Men så började den att strejka och bilderna blev dåliga.

Men igår under första kurskvällen insåg jag vikten av att kunna ställa in ISO, bländare och allt det där. Det kommer bli ännu roligare att fotografera!

Just för att merparten bilder blir bättre och man behöver inte bara chansa på att de blir bra.

Läraren verkar väldigt bra också! Rolig, lättsam och man behöver inte känna sig dum för att man frågar eller inte förstår. UNDERBART!

Han har jobbat länge som fotograf också vilket gör att man får många bra tips på när man ska använda vilka inställningar etc.

Jag kommer nog lägga upp en och annan bild här på bloggen så ni får se.

....

Lovisa

2011.02.23

Ibland är det svårt att...

....
...låta bli att handla till bebben!

...Speciellt när man hittar kläder på rea. Jackan fick jag för en 100kr. "Byxor" för 30kr, Bodyn för 50kr och pyjamasen för 99kr (den var dock inte på rea men för mysig för att bara låta den hänga kvar i butiken liksom)...

...och om någon undrar så... ja jag är väl medveten om att det är tjejiga kläder. Vi vet ju inte Helt säkert än men skulle det visa sig vara en pojk så får jag väl spara dem eller sälja dem =)

........

Är man dessutom scraptokig och hittar mönstrade papper för 5kr/st...

...då går det inte att låta bli dem heller.

Lovisa

2011-02-08

Ultraljud

Äntligen var det dags för att få en skymt av vårt lilla mirakel

Måndagen den 31:e januari 2011

Det kändes sååå fantastiskt att få se det lilla hjärtat slå därinne i den lilla, lilla kroppen.

Pappa Andreas blev så rörd att han fällde en tår.

Själv kände jag: Tänk att JAG får bära på ett litet barn i min mage, vilket mirakel!

Det känns så obeskrivligt stort.

Vår lilla vän där inne var tyvärr lite blyg och ville inte riktigt visa upp sig,

så vi får leva i ovisshet om könet till det är dags att komma ut.

Det var väl inte riktigt så mamma Hägerlund hade önskat... så hon

...frågade ändå barnmorskan om hon kunde ge en gissning utefter ultraljudet.

Hon svarade att det var väldigt svårt, men kanske att det kan vara en tjej.

Mamman drog på smilbanden och även om hon förstod att det bara var en gissning så spelade det i nuläget en obetydlig roll.

Hon hade fått bekräftat att det fanns ett hjärta som slog och hade med egna ögon sett hur armar och ben rörde sig där inne. Det var DET som betydde allra mest.

När vi var färdiga med ultraljudet så ringde vi till blivande mormor som jobbar i en annan del av sjukhuset och frågade om hon ville se sitt 4:e barnbarn. Å det ville hon så klart =)

....

GRAVID

...

Lördagen den 30:e Oktober var det dags för....

....

..

...Gravtestet!

..

Andreas var först med att ana att något var på gång. Redan på måndagen samma vecka sa han till mig att "Jag tror du är gravid"

Men jag vågade inte tro på det riktigt. Jag gick med ett pirr i magen under veckan men på fredagen sa jag till Andreas: Nä, i morgon får jag nog göra testet.

Åh, tänk vad lycklig man kan bli av ett blått plustecken =)

Jag fick riktigt titta flera gånger för att verkligen se att jag sett rätt.

Det var en hissnande känsla.

Eftersom det var lördag tog vi oss fram till stan och firade med fika och inköp av något litet klädesplagg på torget.

..

Tiden går och här är jag redan i vecka 18 + 7 den 30:e Januari

......

...