Äntligen var det dags för att få en skymt av vårt lilla mirakel
Måndagen den 31:e januari 2011
Det kändes sååå fantastiskt att få se det lilla hjärtat slå därinne i den lilla, lilla kroppen.
Pappa Andreas blev så rörd att han fällde en tår.
Själv kände jag: Tänk att JAG får bära på ett litet barn i min mage, vilket mirakel!
Det känns så obeskrivligt stort.
Vår lilla vän där inne var tyvärr lite blyg och ville inte riktigt visa upp sig,
så vi får leva i ovisshet om könet till det är dags att komma ut.
Det var väl inte riktigt så mamma Hägerlund hade önskat... så hon
...frågade ändå barnmorskan om hon kunde ge en gissning utefter ultraljudet.
Hon svarade att det var väldigt svårt, men kanske att det kan vara en tjej.
Mamman drog på smilbanden och även om hon förstod att det bara var en gissning så spelade det i nuläget en obetydlig roll.
Hon hade fått bekräftat att det fanns ett hjärta som slog och hade med egna ögon sett hur armar och ben rörde sig där inne. Det var DET som betydde allra mest.
När vi var färdiga med ultraljudet så ringde vi till blivande mormor som jobbar i en annan del av sjukhuset och frågade om hon ville se sitt 4:e barnbarn. Å det ville hon så klart =)
....
