Tiden går och för varje dag som går växer vår lilla tjej.

Det går inte att beskriva med ord dessa mysiga stunder med Ebba. Lika svårt är det att förklara alla känslor som flödar. Glädje, oro, stolthet, rädsla och allt därimellan i en salig blandning. Men framför allt känner jag en överväldigad tacksamhet till Gud för den fina gåva vi fått.

I morse när jag ammade passade jag på att sjunga alla söndagsskolesånger jag bara kunde komma på för Ebba. Tänk att kunna ge vidare den tro och trygghet till sitt barn som man själv fick som barn. Det är Stort!

Vem kan undgå att le när man ser denna bild?

Goaste tjejen i sta´n!

Andreas och Ebba har en liten pratstund på golvet.

Ebba ligger på sin sköna fårskinnsfäll som hon fått av sin farmor & farfar samt av faster Charlott med familj. Hon trivs väldigt bra när hon får ligga på den.

Så mjukt och skönt!