Oj vad de senaste veckorna gått fort!
Jag är redan långt inne i vecka 28.
Magen växer och bebben har verkligen börjat att röra sig mer.
Åtsittande kläder och dunka dunka musik,
samt om jag lutar mig mot en bänk eller liknande så sparkar det.
Det är lite lustigt bara - när Andreas lägger handen för att känna blir det coollugnt i magen.
Men det dröjer nog inte länge till han får sig en ordentlig spark han med.
Det är inte utan att man börjar längta efter att få träffa vår juvel som ligger därinne och sparkar... men jag måste nog ändå säga känns väldigt skönt att det är 9 månader som man bär barnet.
Man hinner liksom tänka (många tankar) och både mentalt och känslomässigt förbereda sig på vad som komma skall.
Sen kan man ju förstås inte förbereda sig på allt och det kan jag känna stundvis är lite skrämmande och jobbigt.
Ovissheten över hur allt kommer att förändras och bli framöver kan kännas jobbig....
...även om jag i mångt och mycket är viss om att det kommer bli bra oavsett Hur det blir.
Mycket tankar som sagt!
Men Gud är god och det känns tryggt å veta att Han alltid är med en genom alla livets förhållanden.
